Ännu en kväll har allt förmycket alkohol passerat mina läppar. Eller så måste det ha varit. Ett suddigt minne av mig själv snubblandes mellan träd och buskar spelas upp i mitt huvud. Jag ser mig själv falla mot marken och jag gör inget större försök med att ta mig upp igen. Jag ligger bland fuktiga löv och tittar upp på trädens kronor som med hjälp utav blåsten försiktigt flätar samman sina grenar. Trots att natten fallit hör jag hur fåglarna pratar med varandra. En kylig bris får löven runt omkring mig att dansa. 

Men plötsligt svartnar allt.

 

 

När jag öppnar ögonen är inget sig likt. Mörka moln täcker himlen och träden knarrar oinbjudande. En pinne bryts på mitten längre in i skogen och får mig hastigt att sätta mig upp. Jag låter blicken vandra runt min omgivning, Jag hör mitt eget hjärta överrösta mina andetag 

"Whatever it is, I can beat it up." Lungnar jag mig själv och andas djupt. 

Plötsligt ser jag en kvinnlig siluett framför mig. Vinden hugger tar i hennes hår och hon sträcker ut en hjälpande hand mot mig. Jag tvekar någon sekund innan jag tillåter henne att dra mig upp från marken. Jag känner hur min hand blir klibbig och jag inbildar mig att det är blod. Plötsligt blir ttjejens andetag tyngre. 

"Run." väser hon sedan med raspig röst. 

"They are close."

 

Bilden är sådär, jag vet. men kände ändå för att ha med den då det ger lite mer känsla och dessutom piffar upp bloggen en aning. :) 

Nu till hela grejen med att jag nyss skrivit början på min första ff på typ, sjukt länge. Och ja, prologen är kort, men kände inte att det var nödvändigt att dra ut på det mycket mer

Jag vet inte om jag kommer fortsätta på den, eller. Tycker ni det är värt det? c: 

Kommentera vad ni tycker och om ni hade läst fortsättningen! Hade gjort mig så otroligt glad :']